Ett halvt liv med Hattrick

I år fyller jag 50 år. Hurra för mig.
Det slog mig dessutom att jag snart haft mitt lag i HT i halva mitt liv. Eller åtminstone 23 år om man vill vara petig.

Det har varit berg- och dalbana och efter en intensiv inledning när man andades, åt och sov med hattrick, så dog intresset ut och man loggade in mest av ren separationsångest och slösade bort ett gäng år innan intresset återupptogs i samband med att grabben föddes och söndagsmorgnarna gick åt att bara vaka över honom den första tiden.

För er som inte känner till livet före smartphones och appar så satt vi alltså och hade träningsvakor på torsdagskvällarna när man chattade med polarna på mIRC eller ICQ.
Var man upptagen en cuponsdag så såg man till att ha telefon eller SMS-kontakt med någon som kunde uppdatera en om hur det gick.

Jag minns att jag hjälpte farsgubben på skivmässor under millenniets första år och hade en bekant som kunde liverapportera via SMS om mina seriematcher.

Jag minns att vi i Malmö även hade en träff nere på O’Learys och att man satt och lyssnade på HT-radion under söndagsmatcherna. Jag kan till och med vagt minnas en tid som MOD i forumen.

Nåväl, jag nådde aldrig några höjder då och lär inte göra det i framtiden heller.
För även om HTs yta är densamma som då, så har mycket hänt under ytan och min skalle som förr kunde rabbla laguppställningar och motståndarnas lagbetyg i sömnen räcker nu inte till när man hålla reda på grabbens hockeyträningar och favoritmaträtter. Vänta och se. Ni kommer dit en dag även ni.

Med det sagt så är en gammal nostalgiker som mig glad att mycket i HT har samma utformning då som nu.
Men det finns även en del som retar gallfeber på mig.
Kommentatorns eviga tjat om den ursinniga spelaren som motvilliga skakar hand med sin lagkamrat vid bytet eller speakern som inte kan se minuttavlan utan måste kolla twitter. Här önskar jag att lite av mina supportstålar genom åren kunde gått till en piggare snubbe vid micken.

Detsamma kan sägas om de torftiga matcherna som tycks komma allt oftare. 1-2 målchanser de första 42 minuterna sedan 4 mål och 7 målchanser de sista tre minuterna…
Snälla ni!

Jag vet att man ständigt jobbar bakom kulisserna, men jag är ändå nyfiken på hur man ska fira 25 år och hur man ska göra för att hålla lågan brinnande för en gubbjävel som mig?

Hipp hipp hurra för Hattrick och för mig under vårt stora år!

Link directly to this article (HT-ML, for the forum): [ArticleID=22622]